Som distansstudent i Sverige studerar jag denna termin Religionsvetenskap och teologi A, och en av delkurserna heter "filosofiska och etiska perspektiv på religion". Mycket av litteraturen kopplar filosofi och etik och moral till religion, men tar även upp moral och etik som något fristående från religion. Att läsa om filosofer och deras tankar kring moral och etik, vare sig det rör religion eller inte, föder allt mer tankar hos mig, och som hos vilken människa som helst som tar sig an ämnet (om det är ett ämne man känner att man kan gå in för, som man vill lära sig mer om, förstå osv).

Filosofi är någonting jag anser alla borde läsa, oavsett om det är på gymnasienivå eller universitetsnivå, men alla borde få en dos av filosofi och moral och etik i undervisningen. Nu menar jag inte den form av filosofi jag läste på gymnasiet, som inte ingick i samtliga gymnasieprogram, utan riktig filosofi, och inkluderat i samtliga gymnasieprogram. Alla kanske inte är formade och mottagliga för filosofi i det långa loppet, men alla kan vi mer eller mindre tänka kreativt.
Den form av filosofi jag fick lära mig genom samhällsprogrammet på gymnasiet rörde mestadels diverse filosofer och deras teorier och tankar om världen. Jag anser att ämnet borde breddas och ta upp liknande delar som jag studerar just nu. Som gymnasiestudent tillåts inte de kreativa sinnena ta full plats, då vi inte studerade filosofi som moral fristående från filosofer. Kursen behöver inte vara längre än en termin, 50 poäng, som den är nu, men att fokus flyttas delvis från Aristoteles, Platon, Sokrates etc. till mer fritt tänkande kring deras teorier, och andra teorier kring moral som handlar mer om moral i sig, inte moral enligt en filosof.

Mycket hjälp får jag även i att vara utlandssvensk för tillfället. Inte bara läser jag om moral och att olika moral- och etikkoder finns i olika kulturer, och hur olika samhällen har delade meningar och acceptans kring ett antal moralbaserade ämnen. Något så enkelt som rökning inomhus eller inte; hur man hälsar på varandra; hur man fördömer andra kulturer eller inte osv.

Någonting som öppnade upp mina tankar kring tidigt efter min ankomst till Prag var hur olika kulturer samverkar, och hur människor från olika kulturer beter sig ihop - eller i grupp med andra från samma land/kultur.
Igår var vi på en födelsedagsfest. Vi var x antal nationaliteter på festen, i runda slängar sex-sju stycken minst, men det var nog ingenting många tänkte särskilt mycket på.. men det märks! Mentaliteten från de olika kulturerna speglar inte personerna i sig, men när flera olika nationaliteter kommer samman märks en sak gemensamt (när man inte är i sin egen kultur): alla är sig själva, på ett helt nytt plan. Människor dansar utan att bry sig om hur de dansar, utan att bry sig om vad andra tycker. Människor från olika alkoholkulturer, som accepterar utan att tänka ''jag accepterar'', som bemöter alla med en god ton.
Jag har alltid tyckt om att dansa, och har vid få tillfällen faktiskt brytt mig om hur jag dansar, hur andra tolkar min dans, men än mindre bryr jag mig i ett sammanhang som detta - i ett land och i en kultur som inte är min, omgiven av flera andra kulturer som skiljer sig markant (i vissa fall) från min. Det var en härlig syn, och känsla, att se hur kulturer som inte är i sina egna miljöer släpper loss desto mer och är sig själva mer fullt ut än i vanliga fall.

Självklart finns det alltid de som aldrig kommer bry sig om vad andra tycker, oavsett om de befinner sig inom den egna kulturens atmosfär eller inte. Men det är någonting speciellt med att vara en minoritet, att vara mer på egen hand, att möta andra kulturer och se hur alla är sig själva, och hur alla accepterar varandra (igen, utan att tänka tanken ''jag accepterar'').

Kunskap om filosofi, medvetenhet om moral och etik och hur det skiljer sig åt från kultur till kultur, föder acceptans på en helt ny nivå, och skapar en mer geniun miljö. Kunskap om filosofi och moral och etik föder även en annan typ av kreativitet, ett bredare kreativt tänkande - kring allt från vad andra kulturer möjligen har som skiljer sig från den egna kulturen (och den egna kulturens moralregler) - och acceptans för andra människor på, igen, en helt ny nivå.

All denna insikt, och kunskap, får mig att vilja se fler kulturer, uppleva fler helt enastående tillfällen med mångnationalitetsmöten, där alla är sig själva - fullt ut.

Att ha kunskap och förståelse, och framför allt acceptans, för andra kulturer och deras moralregler är en bra egenskap och vetskap som krävs i allt fler yrken (om inte i alla). Politiker måste ha kunskap om kulturer och moralregler som skiljer sig åt när de styr ett land (då få länder idag, om ens något land, består av endast en nationalitet); lärare behöver även de ha kunskap om diverse kulturer och vad som ev. kan skilja dem åt när de undervisar; alla inom sjukvård och omsorg; alla (större) företag som är spridda över världen; alla olika möten som sker dagligen - alla är vi i behov av kunskap om skillnader för att kunna ha förståelse.

Utöka och gör om filosofidelen i skolan medan skolgången är obligatorisk (eller i alla fall på gymnasienivå, dit de flesta går, även om det faktiskt är valbart och inte längre obligatoriskt). Utöka medvetenheten och inspirera till fritt tänkande och förståelse. Platon och Aristoteles i all ära - de är några av "grundarna" till filosofin, vilket är allmänbildning - men det ger så mycket mer till människan att lära sig kreativt tänkande och att lära sig acceptera andra, istället för att fördöma det som anses enligt ens egen kultur och moral som annorlunda och "fel", för det är detta vi i längden har mest användning av. Att sedan kunna tillägga att man känner till Platon och de som levde med och efter honom, det anser jag mest ska bli en bonus. Det där lilla extra som är bra att ha, men långt ifrån det viktigaste.