Att röka har för mig varit ett sätt att varva ner, att känna nikotinet spridas i huvudet och i kroppen och det har gett mig ett lugn, men lugnet är kortsiktigt.
När man röker höjs blodtrycket, pulsen ökar och det lilla lugn man får är enbart mentalt - det är inte lugnande att röka, egentligen.

Jag har under tiden jag trappat ner på rökningen tänkt mycket kring min rökning, men också rökning i allmänhet. Jag har även tagit reda på mycket fakta för att motivera mig själv till att sluta. Jag har tidigare sagt att jag inte reagerar eller påverkas av texter och bilder på cigarettpaketen, och det står jag fast vid. Skrämseltaktiken fungerar inte på mig. Jag blir däremot motiverad av att motivera mig själv - att se till fördelarna med att sluta, inte att se vad som kan hända med mig om jag fortsätter röka. Man ska alltid se saker å ting ur en positiv synvinkel, det förenklar livet så! - som att se till fördelarna med att sluta istället för vad jag kan råka ut för om jag inte slutar. Texten eller bilden på cigarettpaketet kan jag dessutom låta bli att läsa eller se på - man kan ju klistra över med klistermärken eller vad som!

Jag har dels tagit reda på vad som händer i naturen med alla fimpar som hamnar på marken - finns det en papperskorg i närheten fimpar jag såklart inte på marken, men ibland har jag fått fimpa på marken för att papperskorg eller fimpburk inte funnits i närheten och jag har helt enkelt varit för lat för å ta med fimpen tills jag passerar en papperskorg. Omoget, dumt och mycket annat kan man kalla det, men jag är inte ensam. Snart kommer jag sluta röka och då kommer jag aldrig mer fimpa, vare sig på marken eller i en fimpburk!

Som jag nämnt ovan - rökning för mig har varit ett sätt att varva ner, men att se på de långsiktiga konsekvenserna av mitt rökande är mer stressande än de situationer som varit stressande för mig och som gjort att jag har tagit en cigarett. Att förlora konditionen, för det har jag redan märkt av, att förstöra mina lungor, flimmerhåren i halsen som rensar halsen på smuts som kommer ner, ökar risk för cancer etc. - det är mer stressande i längden än t.ex. ett sämre resultat i skolan eller en dålig dag som tidigare varit förknippat med en cigg.

Jag har börjat träna igen och jag märker av att konditionen som tidigare varit en självklarthet för mig inte finns där längre, i alla fall inte på samma sätt, men i och med att jag trappar ner på rökningen och har gjort i snart 10 veckor så märker jag att jag börjar komma igång igen, vilket känns underbart! När jag väl har slutat kommer konditionen förbättras ännu mer, och mitt höga blodtryck och min förhöjda puls kommer normaliseras/stabiliseras.

Om två veckor idag är jag rökfri och jag kan inte vänta - men samtidigt vill jag inte sluta idag. Har jag satt upp mål och ett schema för hur nedtrappningen ska gå till tänker jag hålla mig till det. Att börja ändra på saker man bestämt kan i längden bli en farlig fälla, även om detta är en positiv grej, att sluta röka, så ska man inte frångå det man bestämt.

Totalt har jag 21 cigaretter kvar att röka under två veckor. Jag kan inte fatta att jag har kommit så långt, och så snabbt.. Det känns som det var igår jag satt å skrev på nedtrappningsschemat och bävade inför att börja skära ner på rökningen, men nu är det mest vanan som sitter i och som jag tampas med, men den ska bort även den!
Men jag tar en sak i taget.. :)