Det var en underlig morgon det här.. Jag som hade tänkt sova ut till 09.00 i alla fall vaknade av att jag skrattade!!!! Jag har alltså legat å skrattat i sömnen, så pass att jag med skrattet väckte mig själv. Mamma tyckte det var urkul! :)
Ännu lustigare - efter jag hade vaknat kunde jag inte sluta skratta. Skrattet kom liksom i vågor - helt plötsligt brast jag ut i ett korv asgarv, och lika fort som skrattvågen kom försvann den. Och sen kom den igen, och igen, och igen!

Nu har jag slutat skratta, och snart är det dags för frukost och dusch. Det är ju ingen idé att försöka somna om när jag ändå ska åka vid 10.00. Somnar jag om kommer jag säkert vakna skrattandes igen.. Fast det var ganska mysigt!

När jag var liten gjorde jag något liknande - och jag sjöng även i sömnen så att jag med sången väckte mig själv. Och sen har jag ju flera gånger vaknat av att jag gråtit - men det känns som att gråta i sömnen är mycket vanligare än att man skrattar i sömnen.. eller?
Har det hänt er någon gång - att ni väckt er själva med skratt, tårar, ljud, sång etc?

Att vakna med ett leende på läpparna har precis fått en ny innebörd!