Jag började röka någon gång mars-april år 2010 då jag precis hade fyllt 19. Jag vet inte varför jag började röka - hur det kom sig att jag faktiskt tänkte tanken "jag vill röka", men det jag däremot vet är att jag var stressad, mycket pga skolan och allt relaterat dit.. Det blev väl ett sätt för mig att stilla mina nerver, för en liten stund.

Att umgås med vänner som röker, oavsett om de bara feströker eller om de är rökare på heltid, spelar oftast en stor roll. Har man väl börjat röka och umgås i rök-kretsar blir det en allt naturligare del av ens vardag och liv och det kan bli en snabb inkörsport till att själv bli en storrökare. Umgås man i en rökfri krets hittar man inte alls lika många tillfällen till att ta en cigg än om man umgås där vännerna röker titt som tätt.

I början rökte jag inte varje dag, och när jag väl rökte var det inte många cigg per dag. Efter ungefär ett halvår kunde jag se mig själv som heltidsrökare då jag dagligen hade behov av nikotin.

För mina föräldrar berättade jag inte om min rökning förrän i december 2010 - då hade jag rökt i 8-9 månader. Jag var orolig för hur reaktionen skulle bli och valde därför att smyga med mitt rökande. Att smyga med ett beroende gör att färre tillfällen ges att tillfredsställa behovet än när man har kommit ut med sitt beroende. Efter att mina föräldrar fick veta att jag rökte såg jag allt fler tillfällen att ta en cigg. Jag tänkte inte i de banorna, men det var så det blev.
Det blev ett omedvetet medvetet beteende att smyga med rökningen och därmed röka färre cigg än jag gjorde när mitt beteende var känt.

Fortsättning följer!