Sitter å chattar med Carl, en klasskompis från samhällsprogrammet på gymnasiet som helt plötsligt kläcker ur sig - jag är i Kanada! Vi har inte haft kontakt under sommaren, dels har väl han haft fullt upp i det nya och spännande landet, och jag har delvis haft fullt upp med jobb (de få dagar jag fick jobba) och sen med sjukhusbesök, röntgen och alltmänt depp kring mina fötter. Men nu snackar vi, å han är flera tusen mil bort! Känns annorlunda.. Går inte att placera känslan riktigt, och det går verkligen inte å fatta att han är på andra sidan jorden!
Men självklart är jag glad för min vän å hoppas vi ses snart, för om några dagar är han tillbaka på svensk mark för en kortare period, sen verkar det som det blir både jobb och studier för honom i Kanada/USA. Häftigt! :)

All lycka, Calle! :)