Människan är en nyfiken varelse. Det har jag konstaterat och jag kan inte tro något annat, för ständigt ger vi oss ut på nya äventyr, byter städer, byter bostad, byter partner, byter land (om än för en vecka) - för att vi är nyfikna. Vi vill uppleva nytt, och det är sunt. Man får inte bli långrandig - fast i vissa fall kan även mer eller mindre långrandighet vara bra. Har man t.ex. hittat rätt hus, eller rätt partner - då funderar vi inte längre på att byta. Vi är nöjda. Och det är nog det den nyfikna människan strävar efter - att bli nöjd. Men sällan blir vi nöjda... eller så ställer vi bara alldeles för höga krav. Vi var nog nöjda ändå, för när nyfikenheten försvinner och vi känner vardagen allt för grå och nära - då byter vi, bryter upp och inser ibland i efterhand att vi nog var nöjda ändå. Och då är äventyret redan över och förbi..

Människan är en nyfiken, men också väldigt rädd och försiktig varlese. En varelse som blir orolig och nervös så fort nyfikenheten som befinner sig på andra sidan dörren inte är planerad till punkt å pricka.
När människan sätter sig på ett plan till ett land flera hundra mil bort, då är hon inte nervös för vad som komma skall - för det är hennes egen nyfikenhet som satt henne på planet och hon är positiv till resan för hon ska snart få veta en massa hon tidigare inte känt.
När människan till exempel ska börja ny skola, då är resan till den nya skolan första dagen inte planerad - människan vet inte riktigt vad som väntar väl framme vid skolan. När människan är turist finns kartor och människan är plötsligt inte rädd att fråga om vägen, som hon nu är när hon står vid den nya världen "skolan". Människan blir nervös flera dagar, ja, till och med veckor innan skolan ska börja, för att det är så obestämt. Vad kommer hända på resan som heter "ny skola"? Ingen aning. Ställer man sig frågan "vad kommer hända på resan som heter "flyga till Mallorca" så kan man alltid fråga reseledaren, eller köpa en karta, eller googla innan resans avfärd. Men det funkar inte på samma sätt när resan är en skola, en nystart.

Vi är nyfikna och positivt nervösa, det jag vill kalla pirrig, inför de resor vi själva VILL utsätta oss för, de resor vi planerar och de resor som görs i speciella syften. De resor som kallas "en del av vardagen", de resor som handlar om nytt jobb, ny arbetsplats, ny chef, ny skola och ny klass är resor som vi delvis kan planera, men som handlar mycket mer om att vara nervös med vad nervös verkligen innebär. Det finns pirr i magen, precis som på planet till Mallorca. Men pirret i magen känns obehagligt och kan ibland få oss att må illa.
Det handlar här om att den nyfikna varelsen måste ta över, och då även ta över psyket - säga till människan att "det är okej, det kommer bli bra" för i 9 av 10 fall så blir det bra. Det handlar bara om ett stort steg över en liten tröskel, in i föreläsningssalen, in till uppropet, in i den nya skolbyggnaden. Att ta ett steg ombord på ett plan känns mindre skräckinjagande, även fast man har mer kontroll över sig själv och sitt eget liv med båda fötterna på marken än sittandes i ett plan.