Har idag haft en ledig dag och kom nyss in från en låång promenad på 15 km. Tog mig runt på två timmar. Riktigt härligt! Jag passade på då en del av snön har smält i Karlstad då vi haft plusgrader under två dygn.
Jag har valt att leva utan gymkort det senaste halvåret för att spara in lite extra varje månad, eftersom studentekonomin är väldigt knaper. Det är mycket pengarna ska räcka till och man får prioritera vad som är relevant att lägga pengar på och inte. Jag har valt att inte lägga 350 kr i månaden på ett gymkort. Känns inte värt pengarna, speciellt inte då promenader är det jag uppskattar mest när det kommer till att röra på mig. Lite problematiskt blir det när vintern och snön kommer - jag har inga bra kängor här i Karlstad som är gjorda för långa promenader vintertid, och jag ska snart flytta så jag kommer inte investera i halkskydd till skorna. Vad kallas de, isdobbar? Något i den stilen.
Eftersom jag har slutat röka (dels för att det inte är bra för hälsan, dels för att spara in lite mer pengar per månad) så har promenaderna blivit extra viktiga för mig. Promenaderna blir ett sätt att hantera abstinensen. Kombon att då försöka övervinna abstinensen samtidigt som vädret ibland hindrar mig från att promenera som jag brukar svider lite. Så därför passade jag på idag när det väl gick att motionera att gå lite längre än jag brukar.

Men snön då.. Jag har alltid gillat snö och vintern. Jag gillar hur snön lyser upp vintermörkret och allt man kan göra när snön kommer. Men under flera år har jag sagt mig avsky/ogilla snön, förutom när det kommer till att åka skidor såklart. Jag har ändrat mig.. Jag vet ju att jag tycker om snö. Det har väl mest varit för att jag har sett snön som ett problem då jag inte kunnat motionera som jag velat under de veckor/månader som snön ligger kvar. Men som kär har jag börjat lära mig hantera alla dessa vardagliga problem och hinder som man ibland lite för enkelt sätter upp för sig själv.. Istället för att tänka ''å nej, nu är det snö = jag kan inte gå ut och gå'' har jag börjat tänka ''ja ja, jag får gå en annan dag och göra något annat idag istället''. Jag har börjat se möjligheter istället för problem - och inte bara rörande snö och mina promenader. Jag ser idag snön som något vackrare och mysigare än tidigare, kanske är det för att vi träffades just under vintern (förra året). Jag lär mig uppskatta de tillfällen då jag faktiskt kan gå ut och röra på mig, istället för att irritera mig på de dagar då vädret känns mindre promenadvänligt.

Även detta med att ''den som väntar på något gott'' har jag lärt mig allt mer, eftersom jag nu mer ser meningen med uttrycket än jag gjort tidigare. Vi har just nu distansförhållande Karlstad-Prag vilket är tungt i perioder, men jag lär mig då att vänta, vilket faktiskt inte är så farligt. Till och från kan det till och med vara ganska underbart - att veta att båda väntar på att få träffa den andre, och saknaden som kryddar förhållandet gör oss så mycket starkare tillsammans. Vi håller kontakten via Skype och iMessage bäst vi kan - och vi vet ju att snart ses vi, vilket gör det så värt väntan. Det är enklare att vänta på någon när man vet NÄR man kommer få se personen igen. Istället för att låta saknaden och tomheten utan personen ta över ser jag möjligheter med det - fördelarna för förhållandet att vi överlever detta. Det gör oss så mycket starkare. Det blir ett slags test på förhållandet - hur man löser de situationer då man önskar lite extra att man vore hos varandra.. Vi lär oss också en rakare kommunikation eftersom sarkasm och liknande inte går fram lika tydligt i ett sms eller mejl, och att vara rak med vad man tänker och tycker. Det är även viktigt att vara extra tydlig i meddelanden när vi inte kan prata på Skype, eftersom vi inte har möjligheten att läsa varandras kroppsspråk när vi enbart pratar via iMessage.

Jag kan nämna fler situationer och saker i min vardag som blir enklare att hantera i och med den styrka jag får från mitt förhållande och långdistanskärleken, och att vänta på något gott, det är inte så farligt ändå.

Nu ska jag äta en välförtjänt sen lunch och se en film! Senare blir det förhoppningsvis Skype - eller bara sms. Vi får se :) Jag väntar fortfarande på något gott och den kärlek jag får och känner gör att jag inte orkar bry mig om småsaker i min vardag som tidigare har stört mig. Man kan säga att jag dagligen är berusad på kärlek och lycka - och den stärker mig i så stor utsträckning. Som en enkel sak som att inte bli upprörd när snön kommer och jag måste ställa in mina långpromenader... :)