När jag är ute och går, oavsett om det är på en gångbana, i skogen, i något elljusspår eller bara på stan så brukar jag hälsa på folk. Speciellt "lätt" är det att hälsa på gamla. Jag får ut något av att hälsa, det är trevligt, och sen känns det som jag gör deras dag genom att le och säga hej! Ett hej kostar så lite och ger samtidigt så mycket.

När jag hade Baby, min lilla jack russel-chihuahua, var det väldigt enkelt att hälsa på folk, speciellt de man mötte som själva var ute med hunden. Man stannade och pratade ytligt och hundlivet och hundarna fick hälsa på varandra.

Nu har jag ingen hund, men jag söker kontakt ändå, för ett hej är alltid trevligt! Idag när jag var ute och gick mötte jag några tjejer i min egen ålder. De flesta passerade med blicken i marken eller stirrandes rakt fram för att slippa hälsa. Det är i alla fall den känslan jag får av människor som stirrar tomt framför sig för att slippa ögonkontakt med en okänd. Men så passerade en tjej, vi båda tittade på varandra, jag log och hon hälsade glatt tillbaka! Det gjorde att det kändes extra skönt att vara ute å gå - jag var inte ensam på gångbanan även om jag var ute och gick själv.

Som barn hälsade man glatt på folk till höger och vänster, men så blev man tonåring och alla tjejer blev ens konkurrenter och man höll sig till sin umgängeskrets och hälsade inte på någon okänd. Nu är jag strax över 20, på väg in i vuxenlivet och det känns allt lättare att säga hej. Med mognaden kommer också (förhoppningsvis) öppenheten mot andra människor - oavsett om det är människor man känner sedan innan, någon man känner igen från t.ex. gymmet, skolan eller om det är en helt okänd människa.

Fortsätt hälsa, på gamla som unga! Det tar ju ingen energi, det är inte särskilt anstränganden men det gör så mycket - både för den som hälsar och den som blir hälsad på! Även om vi inte erkänner det för oss själva så vill man ju bli hälsad på. Det vill jag tro i alla fall. Hälsa, säg hej och gör min och andras dag!