För snart en månad sen började jag trappa ner på antal cigg/dag för att på totalt 10 veckor gå från rökare till rökfri.
Denna vecka är jag på steg 5 av 10 och jag får röka max 6 cigg/dag. Nästa vecka trappar jag ner med en cigg och når 5 cigg/dag.

Jag har utformat mitt eget nedtrappningsschema - och jag är realistisk! Alla är vi olika, och för en del kanske det fungerar att klippa beroendet/vanan och sluta tvärt, men jag känner mig själv så väl att jag insåg att det kommer inte fungera för mig. Jag valde då att göra mitt eget schema:

Steg 1 (vecka 22): 9 cigg/dag
Steg 2 (vecka 23): 8 cigg/dag
Steg 3 (vecka 24): 7 cigg/dag
Steg 4 (vecka 25): 6 cigg/dag
Steg 5 (vecka 26): 6 cigg/dag
Steg 6 (vecka 27): 5 cigg/dag
Steg 7 (vecka 28): 4 cigg/dag
Steg 8 (vecka 29): 3 cigg/dag
Steg 9 (vecka 30): 2 cigg/dag
Steg 10 (vecka 31):1 cigg/dag

Vecka 32 är jag rökfri!

Jag tycker att det går bra - det går framåt. Jag känner att jag inte behöver alls lika många cigg/dag, och ändå kan jag stilla mitt behov av nikotinet.
Jag bävar lite inför steg 10 när jag kommer ha en cigg/dag, och att sen veckan därpå stå utan, men jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer klara det! Det handlar om inställning och vilja, och jag vill ju sluta röka, av flera anledningar.

När jag väl är rökfri kommer jag inte ta hjälp av tuggummin eller plåster för att stilla nikotinbegäret. Abstinensen varav vanligtvis mellan 2-3 veckor, och efter det är man "fri"/"avgiftad". Har man suget efter cigaretter efter vecka 3-4 så är det inte nikotinet man får craving för - det är vanan. Vanan att ta en cigg tillsammans med morgonkaffet, vanan att ta en cigg på väg till bussen, eller efter avslutat arbetspass, efter lunchen osv. Man kan också känna en slags tomhet mellan de båda fingrar man vanligtvis håller cigaretten mellan, och det är individuellt hur man bäst löser det. Men jag kommer inte ta hjälp av plåster, tuggummin etc. Jag tror på en vilja av stål. Om jag har en vilja av stål? Jag vill i alla fall tro det.

Fortsättning följer!