När jag bestämde mig

Jag vet att jag sa redan efter ett års rökning att jag inte skulle vara rökare för resten av livet. Jag kunde inte se mig som en rökande förälder, en rökande 40-åring, eller än värre - en rökande tant!
Jag lovade mig själv och min syster att jag skulle bli rökfri innan jag blir förälder. Men vem vet egentligen en tid innan att man ska bli förälder? Barn är ingenting man får eller gör, barn är någonting man önskar sig och som sedan skapas - men det är väldigt sällan någon kan säga "nu ska vi göra ett barn" och så blir det ett barn där och då.
Jag fortsatte röka och ville inte sätta något datum på att göra slut med cigaretterna. Jag ville gå klart gymnasiet, vilket jag gjorde, och jag ville avsluta mina studier vid KOMVUX - och det gjorde jag.

I april i år tog jag och en vän i hand på att "när vi når vår respektive målvikt, då slutar vi röka", men det kändes inte som rätt väg att gå. Jag började tvivla på att klippa beroendet var rätt väg för mig. Jag tror på att trappa ut ett beroende, att gå steg för steg, istället för att sluta tvärt. Jag hinner under min resa med nedtrappningen känna av hur lätt abstinens känns och hur det känns att ha ett röksug som man inte kan stilla - då man redan rökt alla dagens cigaretter. Jag blir allt mer förberedd på att leva helt utan cigaretter jämfört med den som klipper tvärt och inte har känt hur det är att gå en dag utan sina cigaretter.

Jag vänder mig inte emot att klippa beroenden tvärt - det är bara inte rätt sätt för mig.

I maj i år bestämde jag mig. Jag har flera månader tidigare varit inställd på att sluta röka, men det var i maj jag verkligen sa det: jag har bestämt mig. Jag satte mig ner vid en av skolans datorer och skrev ut ett nedtrappningsschema på 10 veckor där jag vecka 1 är 9 cigg/dag och där jag vecka 10 är 1 cigg/dag. Jag skrev ut nedtrappningsschemat i två kopior och gav den ena till min mamma så att hon också skulle kunna följa min resa mot "rökfri".
Redan vecka 2 kände jag att det var tungt, mest för att jag inte kunde välja mina röktillfällen hur som helst utan att jag var tvungen att planera mina tillfällen så att cigaretterna och niktionet skulle vara jämnt fördelat över hela dagen.
Jag kan idag se, då jag är inne på steg 8 och röker 3 cigg/dag, att jag har vant mig vid mindre nikotin, och jag får allt mer perspektiv på mitt rökande. Det som var så tungt i början, att behöva planera och reducera sitt niktionintag till att idag se hur många cigg jag faktiskt hade att fördela över en dag jämfört med de 3 jag har idag.

Jag har blivit allt bättre på att planera mina röktillfällen, men visst svider det ibland när jag ser andra röka och själv får suget (ibland utan att egentligen vara i behov av niktion då jag nyss rökt).

Jag har aldrig blivit motiverad att sluta av texterna som står på cigarettpaketen om att man åldras i förtid, dör i förtid, att rökning får din hy att åldras etc. Jag har heller inte blivit skrämd av bilder på cigarettpaket som de har i bland annat Thailand - det har inte nått mig mer än att jag har blivit äcklad av just bilderna, men jag har inte funderat mer kring det.. Om det är för att jag inte vill se problemen man kan få i och med rökningen, eller om jag bara inte kan se mig med sjuka lungor då jag aldrig kunnat se mig som livsrökare, det vet jag inte.
Fortsättning följer!

COMMENTS




Before you post your comment:
- I made this design by myself. I started with one of the basic designs available.
- All the photos in my blog are my own.
- I'm not making blog designs for others - but feel free to ask me questions about making blog designs, and I will try to help you.
...and no spam, please!



Name:


E-mail:


URL/Blog:


Comment: