Har flyttat ut på balkongen. Känner att jag får mer motivation, som om mottagningen på motivation är starkare utomhus..

Varje sommar kommer pressen. Tidningarna skriver om det året runt, men trycket på oss, de olika ideal som hägrar och hur vi ska nå "beachkroppen" ökar med värmen och sommarmånandernas intåg.
Jag är så trött på dessa ideal, på att en viss storlek är bättre än andra - att man skulle vara en bättre människa om man bara var liite smalare, liite benigare? Rikigt så hårt uttrycker sig inte tidningarna, men det är det smala idealet som hägrar och med allt mer matning från media ökar pressen på oss.
Vi måste självklart inte följa tidningarna, men vi vill ju läsa - vi vill ju hänga med.. och då dras vi i slutändan till tidningen som matar oss med skelettomanian!

När Isabella Löwengrip i början av året skrev om Size Me i sin tidning Egoboost Magazine höjde det min självkänsla - för vi människor behöver prata om våra kroppar, att vi faktiskt är nöjda, om än inte med hela vår kropp. Vi "osynliga", helt vanliga svenskar behöver kvinnor som Isabella som förebilder som förespråkar sunda och vackra ideal! Alla kan vi påverka vår omgivning, familjen eller några få vänner, medan en storbloggare, en person som syns i media och som når ut till majoriteten av dagens unga ger så mycket större genomslagskraft när just en stor person talar om ideal.

Själv har jag mitt ideal för stunden - studiekroppen. För mitt ideal måste vara just den jag är, och jag är en typisk studiekroppsperson. Jag har det senaste halvåret satsat stenhårt på skolan. Jag har gått KOMVUX och studerat heltid för att komplettera och läsa klart gymnasiet - för att lättare kunna nå mitt mål att läsa på universitetet. Att då lägga fullt fokus på studierna och alltid prioritera plugg och inlämningar före träningspass sätter sina spår.

De extrakilon som jag under våren välkomnat, för vad annat ska man göra?, kommer jag lätt kunna jobba bort med promenader, träningspass etc. Men jag måste ha viljan och just nu vill jag bara ha en lugn sommar! Jag vill boosta mig själv med umgänge - med min familj, min släkt och mina fina vänner. Jag vill äta glass, fika, sola och bada, resa och bara slappa! Kroppen får vänta. Under tiden boostar jag mig själv med tankar att jag duger som jag är - och varför ska man gå runt och tänka att man INTE duger?!
Jag är inte 100 % nöjd med min kropp, men jag kan inte fixa kroppen i en handvändning och försöker därför boosta mig dagligen med att jag ser bra ut och att jag (just nu) duger. Om jag sedan verkligen vill ändra på min kropp, bli tightare, vet jag att jag kan. Men att tvinga sig iväg är ingen lösning! Träning ska vara kul, mat ska vara gott och livet ska inte vara ett dagligt krig med sina hjärnspöken!